Det finns flera olika sorters lungcancer. För det första skiljer man på småcellig och icke-småcellig lungcancer. Den småcelliga sorten är mindre vanlig och utgör cirka 15 procent av all lungcancer. Resten, omkring 85 procent, är icke-småcellig lungcancer. Ofta används förkortningarna SCLC, Small Cell Lung Cancer, och NSCLC, Non-Small Cell Lung Cancer.
Vidare delas NSCLC in i så kallade histologiska undergrupper. De vanligaste kallas adenocarcinom och skivepitelcancer. Detta är sådant som läkaren tar reda på för att kunna välja bästa tänkbara behandling.
Något som också är viktigt att ta reda på är hur långt gången sjukdomen är. Lungcancer delas in i fyra stadier, från I till IV (alltså 1 till 4), beroende på tumörens utbredning och om cancern spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ. I vilket stadium sjukdomen befinner sig spelar en viktig roll, dels för prognosen, dels för valet av behandling.
I det tidigaste stadiet, stadium I, har tumören inte hunnit växa sig särskilt stor och har inte heller spridit sig till andra delar av kroppen. Man brukar tala om att sjukdomen är lokaliserad vilket innebär just att tumören finns inom ett begränsat område.
I stadium II är cancern fortfarande lokaliserad, men tumörceller har spridit sig till närliggande lymfkörtlar.
I det tredje stadiet har cancern spridit sig till angränsande lymfkörtlar eller den omgivande lungvävnaden.
Det fjärde stadiet kallas ibland för spridd eller metastaserande lungcancer. Det innebär att cancern har spridit sig och bildat metastaser, eller dottertumörer, i andra delar av kroppen.
Den mest kända orsaken till lungcancer är rökning som ligger bakom 80–90 procent av fallen. Tobaksrök innehåller tusentals identifierade ämnen varav åtminstone 70 ökar risken för cancer.
Av alla patienter med lungcancer är 90 procent rökare eller före detta rökare. Omkring 10 procent av alla storrökare drabbas. Bland personer som aldrig har varit rökare beräknas passiv rökning orsaka vart fjärde fall.
Utöver rökning finns ämnen i vår omgivning som ökar cancerrisken. Ett exempel är radon, en radioaktiv ädelgas som bildas naturligt i berggrunden men som också kan finnas i en viss typ av betong. Radon avger så kallad joniserande strålning som ökar risken för lungcancer.
Även asbest som tidigare användes i bland annat isolerings- och byggnadsmaterial kan påverka risken för lungcancer. Avgaser och andra luftföroreningar kan också öka cancerrisken, särskilt om man samtidigt röker.
Det finns också personer, under en tiondel, som får lungcancer utan att ha rökt och inte heller utsatts för passiv rökning. En del av dessa fall kan bero på miljöfaktorer, men sannolikt kan även medfödda ärftliga faktorer spela en viss roll.
Lungcancer kan ge en rad olika symtom. Det här är några av de vanligaste:
Alla sidor på denna webb är faktagranskade av Medicinsk Rådgivare Onkologi på Amgen, mars 2024.